Johanna Westman har lång erfarenhet som receptkreatör och kokboksförfattare. – Jag började med kokböcker för mer än tjugo år sedan. Innan dess skrev jag barnböcker och jobbade med barnprogram i Sveriges Television. Då tog jag ofta med godsaker som jag bakat och lagat till jobbet och pratade mycket om mat. Det var faktiskt min förläggare som föreslog att jag skulle skriva en kokbok. Jag saknade kockutbildning och tänkte att jag inte skulle klara av det. Men jag kunde inte släppa tanken. Hon konstaterade att det inte fanns några kokböcker för barn, möjligen med undantag för ”Kalle Ankas Glassdrinkar” och liknande. – När jag kom igång fanns det inget stopp för hur mycket det gick att göra. Nu har jag skrivit arton böcker med barnen i fokus.

När Johanna Westman växte upp på 1970-talet handlade det mer om friluftsliv än att vara involverad i matlagningen. – Visst hade vi god mat och trevliga måltider. Men på den tiden var alla genvägar tillåtna. Min mamma såg sin mamma stå i köket jämt och ständigt och laga mat som hemmafru på 1950- och 60-talen. Jag tror det var därför hon ville göra någon slags revolt och frigörelse mot detta och välkomnade den tidens halvfabrikat. – Min generation gick miste om en kunskapskedja som plötsligt bröts. Jag ville ta igen någonting. Som barn bodde Johanna Westman mycket i Italien. – Där är maten enormt viktig och spelar en helt annan roll, det fanns säkert med en hunger från den tiden. Råvarorna tar stor plats i den italienska matlagningen och det har alltid inspirerat mig.

Det är tydligt varifrån ditt stora intresse för matlagning kommer. Men hur får du in barnen i köket? – Jag har hela tiden försökt få in dem i köket med lust och glädje. Det ska inte vara så mycket pekpinnar och jag vill undvika rätt och fel. Barnen ska tycka att det är kul att laga mat, lyckas du med det så vill de vara i köket och då kommer resten av sig självt. I mina kurser pratar vi om smak och om grundsmakerna. Vi testar olika saker, vad händer med smaken om vi exempelvis tillsätter en tesked salt i den här tomatsåsen? – Vissa barn har fallenhet och talang för mat. I dag är många aktiviteter för barn inriktade på sport och tävling medan matlagning i grupp kan vara väldigt kravlöst. Det är vad jag vill ge dem – en känsla av kravlöshet och insikt i att man inte behöver vara bäst. Matlagningen är en kärlekshandling gentemot andra, att göra något för en annan. Kan du berätta om de kurser ni håller för de unga kockarna? – Vi har något som vi kallar för kockfritids – barn från 12 år kommer hit en dag i veckan efter skolan. Då är de tillräckligt kompetenta och kan hantera kniv och spis och har också lärt sig att jobba i grupp. För att det ska ge barnen vad jag önskar så krävs det en viss mogenhet.

Kockkollo på sommaren

– Vi har också kockkollo som vi håller veckovis under sommaren. Barnen kommer hit och vi lagar mat tillsammans, de får sedan ta med sig matlådor hem till föräldrarna vilket alltid är uppskattat. – Just nu har vi dessutom ett samarbete med en ICA-butik där vi gör ett matsvinnsfritids och visar hur kul man kan ha i köket utan att tumma på hållbarheten. Vi bjuder också hit gästkockar då vi lagar till exempel koreanskt eller italienskt med barnen. Hur kan goda matlagningskunskaper gynna de unga i framtiden? – Mat är grunden till allt. Intresse för mat och goda matlagningskunskaper skapar nyfikenhet på omvärlden. Måltiden i sig är väldigt viktig, men den mat vi äter påverkar ju också hälsa och miljö. Med kunskap blir det enklare att vara en medveten konsument. Finns det förutfattade meningar om vad unga tycker om eller inte tycker om? – Jag har alltid värjt mig mot ”barnmat”, det är ett så tråkigt uttryck. God mat är god mat och det spelar ingen roll om du är barn eller vuxen.

Våga ta ut svängarna mer!

– Ta barnmenyn på restaurang till exempel. Köttbullar är det vanligaste och då är det köttbullar från frysen. Det är som att vi inte anstränger oss att laga mat till barnen. Ofta serveras maten utan grönsaker och färg. Jag kan tycka att det sänder dubbla signaler, när vi samtidigt säger att de ska äta mer grönsaker. – För barnens skull vill jag att vi ska våga ta ut svängarna lite mer. Lägg något nytt på tallriken! Vad vill du ge för tips till kockar som lagar mat till unga? – Kockarna och pedagogerna i förskolan spelar en enormt viktig roll i barnens liv. Det är svårt för en kock att axla den rollen själv och därför är det viktigt att ta hjälp av pedagogerna. Bjud in barnen till samtal och träna deras sinnlighet i relation till mat, prata om dofter, smaker och textur. – Mycket inspiration kan också hämtas från Reggio Emilia-pedagogiken som bland annat kännetecknas av att barn måste få lära sig genom att använda alla sina sinnen, att själva få ställa de frågor och konstruera de problem som de vill undersöka. – Anordna temaveckor med en råvara i fokus. På hösten kan man ta en pumpa och studera den noga. Barnen kan till exempel blanda färg i samma färg som pumpan, titta på den i stetoskop och avsluta med att tillaga en rätt baserad på pumpan. Väck barnens nyfikenhet genom att prata om hur pumpan är odlad och varifrån den kommer. Den här pedagogiken ligger också nära Sapere-metoden, en av grundstenarna inom måltidspedagogiken. – Sist, men inte minst, hoppas jag att kockarna vågar ta plats. Om man får ta in barnen i köket så gör det. Berätta för dem vad man lagat och visa den omsorg som ligger bakom. Det är inte en självklarhet att barnen förstår det.